but deep down...

 
regular | | En kommentar |

Jag lever!

Hej. Är det någon som läser här?
Jag var tvungen att gå bakåt själv för att se vad jag bloggade om sist. 
 
Jag är i Stockholm.
Jag sitter i en lägenhet som vi så snällt får hyra fram till 27 april. Sen då? Vem vet. Jag spenderar mina dagar med att leta boende och jobb, för jag älskar Stockholm och här vill jag stanna! Jag har aldrig kännt mig så hemma i en stad så fort som här, jag går ofta runt och ler för mig själv och tänker liksom "ja här ska jag vara!!" 

Skulle det skita sig, att jag inte hittar ett boende till oss eller ett arbete snart så åker jag hem igen, med ett leende på läpparna. För fan vad bra jag haft det här och jag är så glad att jag tog steget, packade en väska och drog på vinst eller förlust. Jag är så nöjd över mig själv för det. Att det faktiskt gick. 
 
Jag spenderar som sagt dagarna med att söka jobb och lägenheter. Det är ett heltidsjobb bara det, jag sitter minst 5 timmar mer eller mindre varje dag så det finns snart ingenting kvar att söka tror jag! Just nu ska jag fylla i en aktivitetsrapport för arbetsförmedlingen för att visa att jag är engagerad. Inte det roligast när man måste fylla i x antal jobb, var och en för sig, som man sökt under en månads tid. Det tar tid detta.
 
Stockholm. Vad har vi gjort?
Jag har sökt galet mycket jobb sen jag kom hit, varit på 6 intervjuer samt lämnat in CV i olika butiker. Jag har tom tackat Nej till jobb och löneförhandlat för första gången i mitt liv. Vi har varit på lägenhetsvisningar och tyvärr tackat nej även där. Så möjligheter finns det allt här, även om alla höjer på ögonbrynen och säger "wow, lycka till med att hitta någonstans att bo". Så det finns bostäder, det kommer jag då aldrig säga nått annat om. 
 
Vi var på gayklubb. Jag började med att smyga med Jennie på afterwork och låtsades att jag också kom direkt från kontoret för att fira att veckan är över. Sen drog vi vidare till Le Bon Palais och jag älskar det stället. Där kommer jag snart dansa igen till ABBA och andra bra låtar. Kristallkronor i taket, röda mattor och levande ljus! Såå underbart.
 
Sedan har vi varit på pubar. Jag har även för första gången blivit nekad att komma in på en krog, den ironiska är att jag drack tre öl innan vi gick dit, under loppet av kanske 5 timmar. Men jag och en till i gänget såg tydligen för fulla ut. Bullshit säger jag. Men det vågade jag ju inte säga då, haha. Så det var ju spännande att få uppleva det också.
 
Druckigt godaste mjöden någonsin.
 
Ramlat i säng vid 06 på lördagsmorgonar. Gått upp 09 samma morgon för att gå på visning eller liknande. 
 
O'learys 
 
Gått ner för en rulltrappa som går uppåt
 
Jag har sprungit till en tunnelbana, sprang för mitt liv längst en lång jävla bro upp till perrongen, bara för att komma fram precis när dörrarna stängts och jag står där som en idiot och slår på dörrknappen utan att något händer. Så åker tåget. Och Memmie skriker "FUCK" så högt så en tant vänder sig om.
 
Jag stod på en VIP-lista in till en spelning/klubb igår!
Vi skulle på en spelning som en kompis till syrran hade, och han hade då skrivit upp oss alla på listan i dörren. Memmie Olsson, stod det. Och där fick jag gå in. Kände mig som ett barn på julafton när vakten kryssade av mig och önskade mig välkommen, och gick runt och fullog hela kvällen pga det. Haha. 
 
Fina promenader, springturer, tvärbanor hit och dit, dansar fult på klubbar, drömmer om att hitta festaste klubben som spelar dubstep, men blev även kär i ett irländskt band på en mysig pub. Pratat med människor, roliga människor, människor som man sett en gång och aldrig trodde man skulle se igen. Gatumusikanter, gått vilse en och två gånger, frågat efter vägen men också fått frågor efter vägar. 
 
Annars går jag väldigt mycket. Jag önskade att jag haft en stegräknare. Byxorna och alla klänningar blir bara större och större eftersom jag fördriver så mycket tid med att gå. Vandrar runt stan, på gator jag inte har en aning om vart de leder, stirrar upp på de gamla byggnaderna eller spanar in alla moderna funkis hus. Hörlurar i öronen, musik på högsta volym. 
 
Jag har lärt mig att köpa en kaffe på café och faktiskt sitta och njuta av den ensam.
Eller jag gjorde, just nu har jag inte råd att ens köpa en kaffe ute. Syrran försörjde utekvällen igår som började (och skulle egentligen slutat) med bion It Follows, men som slutade med att vi var i säng 05:16. Den gången jag får en lön igen så blire en fetingnatt ute, Memmie bjuder. 
 
Men jag älskar livet här.
 
Ibland går jag runt på stan och leker Belle i Skönheten och Odjuret också. Lyssnar på låten Belle från filmen och önskar att jag hade en gul klänning.
 
 
 
 
 
regular | | En kommentar |

When life gives you lemons

make orange juice and leave the world wondering how you did it. 
 
Jag sitter här igen och försöker söka jobb. Men mitt internet vill inte sammarbeta med mig, så jag får väl ta det som ett tecken på att söka en annan dag. Jag läste att för att kunna somna lättare på kvällarna ska man ungefär en timma innan man ska sova, sänka ljuset i rummet och ljudnivåerna, helst stänga av onödiga ljud som ex. tvn, samt göra saker som gör en lugn. Själv sitter jag här med alla lampor på, teven på hög volym och musiken på ännu högre för att överrösta teven. Tvättmaskinen låter som den vill flyga iväg.  Jag söker jobb, som stressar mig som fan. Det går bra för mig.
  
 
Vad har hänt sen sist då?
Livet bara riiinner iväg hörrni, jag hinner ju inte med någonting! Okej det var en lögn. Jag har hunnit med massa. Massa saker som är såna saker som jag anser är livet. Det har varit så bra tid det sista! Man behöver inte hoppa bungyjump eller simma med hajar för att leva, för att känna att tiden på denna jord är värd. I dagens samhälle tycker jag att det känns lite som att de små sakerna inte räknas. Du kan inte säga att du lever livet om du inte gör det på andra sidan jorden, hikandes, eller liftar dig runt med ingenting annat än en ryggsäck som trygghet. Du har inte gjort någonting om du inte har gjort något extremt. Helst ska du ha ett ärr efter någon cool olycka också. Håller ni inte med mig? Eller är det bara jag som tänkt på denna extrema hets? Facebook, insta (och Tinder haha) svämar öööver med profilbilder på fallskärmshoppande människor, tjejer som klappar lejon och killar som hoppar bungyjump. Och ja, det är skitcoolt och ja, jag vill också resa och ja, jag är självklart avis på de som bara packar väskan och drar. Jag vill också resa och se andra länder. Men det betyder ju inte att jag står stilla och inte lever innan dess, eller? 
 
Nej,
Livet kan vara här och nu. Jag själv anser att livet är de små sakerna som gör att man ler när man tänker tillbaka på dom. 
 
Som att vara vaken till 06:30 på morgonen efter en kväll ute, med kompisar från flera år sedan. 
När det knackar på dörren och denne som knackar har med sig pizza.
En cigg ute i solen med en vän.
När man upptäcker en ny låt som direkt talar till en.
Att borra ner näsan i pälsen på en katt.
Att åka kundvagn.
Att laga middag tillsammans med familjen.
Att vakna alldelles för sent på dagen av att någon pussar en i nacken och kramar om en.
När Hamham tittar på en och ler. 
Springa i regnet.
Pannkakor med grädde, nutella och sylt.
Ljudet av snö som smällter och bildar små, små, små bäckar av vatten. 
Ljudet av en knastrande cigarett mitt i natten, då allt annat är helt tyst och stilla. 
Vänner. Alltså. Bästa vänner. 
En kall öl.
Ett fullt kylskåp.
 
Ja ni förstår vad jag menar hoppas jag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
regular | | Kommentera |
Upp