kawokaw

Fan vad kul det är att läsa igenom gamla blogginlägg - och läsa andras bloggar! Era liv. Eller ja, de av er tappra besökare som jag vet vilka ni är. Vilka är ni andra egentligen? Säg Hej vetja.

 

 

Appråpå att stå på händer. I går blev jag ganska mållös faktiskt, impad och motiverad. Kan fortfarande inte släppa det, haha. Jag var som vanligt på gymmet och springer min uppvärmning på crosstrainern när en kille kommer in. Slank och lång kille, tittar lite blygt och sträcker lite på armarna, skakar lite i benen, innan han ställer sig vid hävstången och börjar göra benböj. Jag fortsätter mig mitt, springer och sjunger tyst med till min musik i hörlurarna.Vad gör han sen då? Jo, ställer sig på händer och gör armhävningar. Flera stycken. Hur enkelt som helst går det. Benen rakt upp i luften! Sedan fortsätter han med sina styrkeövningar vid maskinerna som om ingenting. Och Memmie sprang på sin crosstrainer med munnen hängandes typ. Så jävla häftigt. Jag har aldrig sett någon göra så på riktigt, jag har bara massa steroidpumpade män i för små shorts på vine göra det. Sjukt häftigt. 

Hur går det att stå på händer då?
Well, jag har inte ens testat än. Jag vågar inte göra det när jag är ensam, är för rädd att jag ska ramla ihop och bryta nacken. Får passa på att göra det nästa gång Vero är på besök. Kanske kan göra en rolig grej av det att typ fota varje gång jag försöker ta mig upp och lägga ut här, för att se framstegen? Och göra samma sak med spagaten?! Nu låtsas jag att alla säger "JA GÖR DET MEMMIE!" för nu blev jag sugen på att göra det. Och skylla på att jag gör det för er. Nu kanske ni tänker "men herregud det är väl inget svårt?!" men alltså jag är verkligen grasiös som ett kylskåp. Inte överdrivet. Så jo. Det är det visst det. 

 

Jag har släppt det här tvångsmässiga löftesrutinen egentligen.

Istället sätter jag upp mål, saker jag vill klara av och som jag faktiskt kan klara av. Jag ska ge mig själv roliga utmaningar istället för tvång så som "aldrig mer äta godis" som man år efter år hade som löfte och bröt efter tre veckor. Ett annat mål är att jag ska börja våga tilltala folk med namn mer. Det kanske låter konstigt, men jag vet hur glad en själv blir som en person man nyss träffat/lärt känna tilltalar en med namn och inte bara ett "du". Liksom visar att man kommer ihåg vad man heter. Och nu menar jag inte att man aldrig ska dua, men jag har faktiskt väldigt svårt att tilltala människor som jag inte är nära med, med namn. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är jag rädd att säga fel och bli indragen i en awkward situation? Vilket absolut skulle kunna hända för jag blir alltid nervös när jag ska hälsa på andra och har fullt upp med att komma ihåg mitt eget namn. Iallafall. Att våga tilltala människor med namn mer ofta. Yes. 

 

Och det största målet av alla år 2015:
Make each day count.