Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.
Jag skrev fyra olika texter. Raderade alltihop.
Jag vill skriva av mig, liksom skrika ut allting. Men jag vet inte vad jag ska skriva eller skrika. Jag vet inte vem eller vad jag ska slå på, jag vet inte för vem jag gråter. Så jag gör ingenting. För jag känner mig helt tomt på samma gång som jag känner mig fylld med känslor som jag liksom inte vet hur jag ska tygla. Arg? Ledsen? Glad? Saknad? Förväntansfull? Livrädd? Ja, jag vet då inte. Allt tror jag och lite till. K A O S i hjärnan. K A O S i Memmie.